Idag är det fyra år sedan du dog, jag kan knappt tro att det gått så lång tid.
Jag minns dig fortfarande som det var igår jag träffade dig och Markus vid Jumkilsmacken innan min födelsedag.
Den kvällen var jag hemma hos Larssons, jag spelade spel med Martin. Du och Malin skulle på tävlling dagen efter så Malin skulle sova hos dig. Jag tänkte flera gånger om jag skulle ringa och fråga om vi inte kunde hitta på något. Men jag gjorde inte det. Senare på kvällen kom Lotta inspringandes och säger att du och Malin hade krockat med mopederna precis utanför Larssons hus när ni skulle åka till Markus. Vi alla sprang ner till vägen och där står det en ambulans och polisbilar. Jag och Martin fick inte gå närmare än till korset vid hästhagen. Jag såg att din mamma och pappa var där nere. Jag förstod inte då att jag inte skulle få se dig igen. Det var dagen efter då mamma kom in i mitt rum och sa att du var borta.
Jag saknar dig så hemskt mycket gumman, jag älskar dig Tina!
Järngänget liksom! (fast jag saknas ju förstås, jag är paparazzi jag)
Hejsan hoppsan, vad hände?
Tack till er alla gubbar och tanter som gjorde denna helg så minnesvärd. Så fruktansvärt rolligt vi hade det, sång, dans, tårta och lite traktor åkning. Nu är det mindre än ett år tills nästa midsommar, det är bara att börja förbereda sig!
Bara tanken på att dessa djur på bilderna inte lever idag får mig att må dåligt. Och att dem dödas på grund av deras pälsar. Att dom levt på gatan hela sitt liv och att sedan bli inspärrade och packade som sillar. Jag förstår inte hur människan tänker, hon är bara intresserad av pengar och makt. Och det värsta är att människan är den enda art på jorden som kan tänka globalt och vet vad en handling kommer leda till, men inte utnyttjar hon denna egenskap. Det är sorgligt att se verkligheten, men man kan inte blunda.
Puman är Nordamerikans största katt. Normalt är den lika stor som leoparden men de största hanarna kan väga över 100kg, lika mycket som en lejonhona. Puman, som i USA kallas bergslejon, är dock smalare och smidigare än ett lejon och är fantastiskt viga. Den kan hoppa 12m långt och 5m högt. Man har sett en puma hoppa 3,6m upp i ett träd med en hjort i munnen och hoppas 18m ned från en klippa, det morsvarar att hoppa ut från sjätte våningen. Puman lever och jagar ensam. Med en sprintförmåga på 70km/h är den soecialist på snabbspringande hovdjur som hjort och guanacoer.
Grovt djurplågeri avslöjat vid export av kor från Australien
I måndags avslöjade det australiensiska TV-programmet Four Corners det fasansfulla djurplågeri som förekommer på indonesiska slakterier. Vi uppmanar nu till ett omedelbart slut på transporterna med levande kor från Australien till Indonesien.
Jessica Borg, som är kampanjchef på WSPA, berättar:
”Under mitt arbete med internationell djurvälfärd har jag sett hemska saker, men till och med jag chockades av de bilder som Animals Australia filmat och som visades på Four Corners. Filmerna föreställer australiensiska kor som plågas gränslöst och tvingas genomlida helt onödig smärta och rädsla. Handeln måste upphöra omedelbart.”
WSPA kommer att fortsätta ha möten gällande detta med representanter från det australiensiska parlamentet. Vi kommer även att skriva brev till premiärministern och uppmana regeringen att stödja Animals Asia och RSPCA i deras vädjan att stoppa transporterna av levande djur mellan Australien och Indonesien. Vi vill även att regeringen ska sätta ett slutdatum för all annan export av levande djur.
Ett exportstopp är enda lösningen
Varje år exporterar Australien hundratusentals nötkreatur, främst till Indonesien, och runt fyra miljoner får till Mellanöstern. Förhållandena under dessa transporter är så fruktansvärda att upp emot 40 000 får avlider under resans gång, på grund av bland annat svält, trängsel, stress, skador och sjukdomar. I stort sett samma välfärdsproblem gäller för nötkreaturen.
Enligt avslöjandet, som bygger på bildmaterial från en undersökning som Animals Australia och RSPCA genomfört, väntar sorgligt nog ett ännu värre öde för de djur som överlever transporten. I de slakterier de kommer till används nämligen fruktansvärda metoder vid både hantering och slakt.
Jessica Borg fortsätter:
”Jag kan inte tänka mig att någon kan försvara den utbredda och avskyvärda misshandel som nötkreaturen genomlider, i de till stor del oreglerade indonesiska slakterierna. Om vi fortsätter att skicka djur, innebär det att vi accepterar de förhållanden som nu avslöjats.”
”Vare sig det handlar om nötkreatur som skeppas till Indonesien eller får till Mellanöstern har vi ingen chans att skydda våra djur när de väl lämnat landet. Det enda vi har kontroll över är huruvida vi skickar dem eller inte.”
”Veterinärer och andra har under många år krävt att den här fruktansvärda hanteringen av levande djur ska upphöra. Nu är det på hög tid att regeringen slutar att lita på exportnäringens falska försäkringar om att de tar hänsyn till djurens välfärd, och börjar lyssna på de verkliga experterna.”
Reaktion från politiker och allmänhet
Australiens jordbruksminister har efter avslöjandena stoppat exporten till de elva indonesiska slakterier som togs upp i ABC:s reportage. Han tillkännagav även att det ska genomföras en oberoende granskning av hela exportverksamheten med levande djur.
Detta har dock inte lugnat allmänheten som reagerat starkt på avslöjandena. På bara några dagar hade till exempel antalet supportrar för WSPA Australiens kampanj ”Humane Chain” ökat kraftigt. Även många parlamentsledamöter i Australien menar att det behövs kraftigare åtgärder, och en motion på ämnet kommer att debatteras den 14 juni.
Vi vill ge en eloge till Animals Australia, RSPCA Australia och de parlamentsledamöter i Australien som arbetar för att exporten av levande djur ska upphöra, och hoppas att den australiensiska regeringen ska göra det enda rätta och lyssna på dem.
Min åskit: Det finns inte mycket annat jag har att säga än att jag skäms över att vara människa!
