Den japanska valjakten har startat!
Den 25 januari bevittnade aktivister att minst en val dödades i Södra ishavet av japanska valjägare. Jakten skedde inom områden som är förklarade som skyddsområden av IWC (International Whaling Commission). Under 2011 avser Japan att döda över 1 000 valar.
Bara 40 % av de valar som harpuneras av japanska valjägare dör inom tio sekunder. Det betyder att över 600 valar kommer at utsättas för oacceptabelt lidande i år under den japanska valjakten. Valarna kommer att utsättas för långvarigt lidande, i vissa fall under mer än en timme.
Joanna Toole, ansvarig för WSPA:s arbete med valfrågor, säger: "Det är för bedrövligt att den här grymma valjakten får fortsätta, trots en massiv internationell protest. Valjakt orsakar djuren enormt stort lidande, oavsett var den äger rum. Intresset för valkött är dessutom väldigt litet, vilket gör den kommersiella valfångsten överflödig."
Nordiska valjaktsländer
Norge och Island förbereder sig nu inför valjaktsäsongen. Över 1 300 valar kommer att dödas under 2011 av de nordiska länderna.
Norge har avslöjat att de under valjaktsäsongen 2011, som väntas starta i april, kommer att döda 1 286 vikvalar - samma antal som kvoten låg på under förra året. Om så blir fallet kommer Norge vara det land i världen som står för den största kommersiella valjakten. Under de senaste åren har dock de norska valjägarna, på grund av den låga efterfrågan på valkött, endast dödat en tredjedel av deras kvot. Såväl som en rad andra organisationer ser vi siffrorna som bevis på att industrin är på fall.
Island har fått hård kritik för sin export av valprodukter, bl a från USA. Under förra året exporterade Island över 800 ton valprodukter. I år planerar Island att döda 100 vikvalar och 150 fenvalar.
Vi samarbetar med den engelska regeringen
Vi kommer fortsätta att lyfta fram djurvälfärdsproblemen i våra diskussioner med IWC. Tillsammans med regeringen i England arrangerar vi en workshop om valarnas välfärd och om djuretik. Konferensen äger rum den 22-23 mars.
Under förra årets IWC-möte föreslog England att en workshop skulle anordnas om valarnas välfärd. Förslaget möttes av stort intresse från länder som Argentina, Nya Zeeland, Equador, Holland, Tyskland, Portugal, Costa Rica, Indien och Brasilien.
Under workshopen kommer internationella experter på djurvälfärdfärdsområdet och inom djuretikfacket att närvara. Om några överenskommelser sluts under workshopen så kommer de att skickas till IWC i form av en rapport. Vår förhoppning är att workshopen ska leda till att IWC framöver ska fatta beslut som även tar hänsyn till valarnas behov av välfärd.
Min åsikt
Jag tycker detta är hemskt! Att låta djur lida på det här sättet!? Varför? Det är så sjuk! Det gör mig så ledsen att veta att detta händer just precis nu och jag kan inte göra något. Jag känner mig hjälplös, svag och skuldsatt. Detta är ännu ett bevis på att människan varken har hjärna eller hjärta! Allt blod människan har på sina händer, det är en skam!
Källa: http://wspa.se
Du ska respektera mig hundjävel!
EN BERÄTTELSE AV LOTTA
Jag föddes av en alldeles underbar mamma, en Amstaff, vacker som få. Min pappa var en stolt och vacker Pitbull, sju syskon var vi och lyckligaste på jorden.
Vår husse och matte var dom bästa tyckte vi då, men nu i efterhand så var dom nog inte det. Då skulle dom ha varit mer noga i valet av våra nya mattar och hussar.
Den stora dagen då jag skulle åka ”hem” med min Husse kom, lite skrämmande men samtidigt spännande, full av bubbel i magen klev jag innanför dörren, blev så till mig att jag råkade kissa lite på mattan i hallen, PANG!…jag kände hur smärtan kom rakt i magen, och sedan ordet, ”HUNDJÄVEL”!…
''FAN, DU SKA INTE PISSA INNE, ÄR DU HELT VÄCK?''
Jag lyftes upp i nackskinnet och nedkastad på en tidning i hörnet utav hallen, jag var så rädd och förstod ingenting. Tårarna började kännas i ögonen, jag förstod inte vad som hände.”Du pissar där i fortsättningen!..fattar du det!”
”Du pissar där i fortsättningen!..fattar du det!”
Jag låg kvar i hörnet resten av kvällen, vågade inget annat. Mat ställdes fram, men min aptit fanns ingenstans. Jag hörde hur min husse ringde någon.
''Fan, hunden äter inget. Vad ska jag göra? Jasså, jag ska svälta den och så äter den sen, okej. Tack!''
Maten togs bort och efter det åt jag när jag fick. Det vill säga när han tyckte att jag skulle äta och inte när jag själv ville. Denna oregelbundenhet med maten gjorde att jag fick väldigt ont i magen och svårt att bajsa. Inte så lätt heller att bajsa när någon står och skriker att man ska skita och det jävligt fort, för han ska iväg.
Jag lärde mig snabbt att vara ensam hemma mest hela tiden, enda gångerna jag fick följa med var när vi skulle in till stan och träffa hans kompisar. Då skulle jag visas upp och vara cool.
''Fan, hälsa på hunden kompis!''
Åh, någon som vill hälsa på mig tänkte jag och sprang fram till och hoppade upp!.. PANG!.. Smärtan for som eld genom kroppen och jag segnade ner mot marken ylande.
''DU SKA HA RESPEKT FÖR MIG HUNDJÄVEL!''
Han sparkade rakt på mina pungkulor, jag minns inte så mycket ett tag, bara att han tog tag i mitt halsband och släpade mig hem. Väl hemma kröp jag in i mitt hörn, där låg jag i ett dygn och funderade på vad jag hade gjort för fel. Jag gjorde ju bara som han sa..?
Några dagar senare så låg vi och tittade på tv tillsammans med nårga av hans kompisar, vilket jag tyckte om, för då fick jag alltid vara med i ''flocken''. Jag kröp närmare husse och slickade honom på kinden för att visa hur glad jag var.
''JÄVLA HUND! SÅ JÄVLA ÄCKLIG DU ÄR! FÖRSVINN!''
Slaget träffade rakt över nosen och jag flög över madrassen ner på golvet, jag skrek inte och inte kissade jag på mig heller, för då vet jag att han blir ännu ledsnare på mig. Jag vill inte att han ska vara ledsen på mig ju.
Så här gick vårt liv under ca ett år, jag försökte och försökte att göra allt husse sa åt mig, jag ville ju att han skulle vara stolt över mig. Ibland så lyckades jag, men oftast inte och då gjorde det ont i kroppen flera dagar.
Med ett brutet revben i kroppen vände det som inte fick hända, vi var ute på gräsmattan och kissade, sent på kvällen. Jag såg inte vad som hände, men plötsligt ropade husse.
''Ta idioten! På honom bara!''
Jag tänkte inte, bara handlade, min husse var i fara, snabbt som blixten flög jag på mannen som stod lutad över husse och fick tag i armen på honom. Jag bet för allt vad jag var värd, smärtan i revbenet glömde jag nästan i all rädsla att förlora min husse.
Jag finns inte länge bland Er, men till alla Er som har en hund. Var rädda om oss. Tack.
Min åsikt
(Jag hittade den här berättelsen på en blogg som står för Djurens Rätt. Jag blev rörd och kände att jag också ville dela med mig av denna berättelse, eftersom det är så här verkligheten ser ut för många kamphundar. Det är hemskt, i dessa situationer skäms jag över att vara människa. Människan sägs vara det klokaste djuret, men dessa människor har verken hjärta eller hjärna.)
26 Februari 2011
Idag har jag jobbat på Parkhyddan, hoppades på att få jobba fler dagar men jag fick bara en dag.. Lite synd, för jag går snart minus på kontot. Jag fick gå med en jätte gosig och rolig pitbull, Pike heter han. Han var jätte söt och trevlig, hoppade och skuttade som en bodercollie och han höll i kopplet som en flatcoated retriver. Sedan fick jag gå med två bullterrier, en schäfer, en boder collie, en Ädel terrier och ett par blandraser.
(Baloo som liten)
När jag kom hem gick jag och skötte om min lilla Baloo och katterna. Baloo fick flytta in i källaren efter att Kaninen (min andra kanin) bitit Baloo på öronen och nosen. Det är två pojkar, men dom har inte gått tillsammans. Kaninen har bitit Baloo genom gallret, och Baloo är hälften så stor som Kaninen så han har ju ingen chans. Innan skolan börjar så måste jag ta och klippa klorna på Baloo, usch dom är jätte långa..
(Kaninen som liten)
Hej då!
25 Februari 2011
Hejsan!
Det var inte igår, jag vet.. Men har haft fullt upp hela veckan, nästan hehe. Men nästan hela veckan så har jag i alla fall bakat som en tok. Gud, det är så roligt att baka! I söndags så bakade jag sockerkaka och försökte mig på ett par kakor som inte blev dom bästa, men dom var goda. Sedan i måndags så fick jag lov att göra en ny sockerkaka, eftersom det jag gjorde i söndags tog slut, haha. Det finns riktiga kakmonster i familjen må jag säga, jag är en av dom. Och sedan i onsdags så bakade jag en jätte god, Kaffekrans hette den. Så himla god.
När jag flyttar till mitt eget lilla kryp in så ska jag införskaffa mig riktiga kakburkar i plåt. Det blir så mycket roligare att bjuda på sina kakor då. Och jag tycker om när det är lite gammaldags hemma, och vad är inte mer gammaldags än kakburkar i plåt? Jag hittade jätte fina på
http://tradera.se men det får vänta till jag flyttar. Än så länge är det ju inga märkvärdiga som kommer jag smakar på mina kakor, haha.
Hej då!
Case MX 135
Här är vår nya traktor, en Case MX 135. Mycket fin tycker jag att den är och stor är den också! Vår största till och med.
Måste ju självklart glänsa lite med John Deeren också.
Den här stackarn ville ju också vara med på ett hörn!
12 Februari 2011
Usch, igår hände det igen. Nej nu var det sista gången på ett tag. Men det är ju så super kul att träffa polare och se alla andra göra bort sig. Haha, helt makalöst! Haha, den som ser fullast ut på bilden (Kalle) är nykter. Vi hade i alla fall roligt allihopa. Fast det var lite dåligt med folk tyckte vi.
Idag när jag kom hem gick jag med bestämda steg till vår nya traktor Case MX135 (lägger ut en bild imorgon). Jesus, han var stor må jag säga. Störst av alla traktorer vi har hemma i alla fall. Fin att köra också. Sedan gick jag ut i ladugården och hjälpte mamma. Sedan grejade jag åt min stackars kanin som har varit i slagsmål med min andra feta kaninsate. Stackarn, det ser ut som någon har klippt honom i öronen.. Men nu bor han hemma i källaren där det är varmt och skönt. Den andra saten bor i stallet med sina brudar.
Himla tur jag hade att pappa var på bra humör och ville byta min styrled! På måndag ska jag besiktiga om den, då ska det gå bra!
Nu ska jag gå och duscha och sedan kolla på melodifestivalen, (ser inte framemot det så värst med tanke på förra veckan).
Hej då vännerna mina!
Splice
Kollaade på denna film idag. Mycket underlig om jag får säga det själva. Men på ett sätt mycket farcinerande. Den handlar om ett ungt par som båda två är forskare. Dom forskar fram hybrider för att skapa ett speciellt protein som ska kunna bota sjukdomar som cancer och alzheimer, men för att få fram detta protein behövs en mänsklig gen till hybriden. Styrelsen säger nej till förslaget, men det hindrar inte det unga paret. Dom skapar i smyg en hybrid med mänskliga gener, dom skapar Dren. Dren är en alienliknade varelse med fyra fingrar och tår och med en lång svans som har en giftgadd längst ut. Hon är också en tågångare som har en tumliknande häl. Allt verkar gå enligt planen ända till märkliga saker sker med Dren.
Häftig film, lite skrämmande, men farcinerande. Värd att se!
10 Februari 2011
Jag gick jag och hade gympa på Friskis och Svettis själv, Lollo åkte hem, Frida och Linnéa simmade. Jag tycker att jag är lite duktig faktiskt, inget godis eller någon läsk sedan nyår. Och nu i måndags sa jag och Lollo att vi inte ska äta glass, bakelser eller dylikt. Fast i tisdags åt vi lite tårta eftersom vår lärare fyllde 40 år, men bara en liten liten bit. Och nu blir det inget mera sådant! Och sedan är jag duktig för att jag går och tränar! Oj oj, förvänad själv.
Idag hade vi knappt några lektioner, bara religion på förmiddagen där vi fick jobba själva. Jag och Jossan gjorde lite mer på våran Power Point till projektarbetet som vi ska redovisa på onsdag. Vid lunch slutade vi, fast det visste inte jag, Lollo, Ida, Sara eller Matte om. Vi har mjölk och nötproduktion tillsammans, men det visade sig senare att vår lärare var borta hela veckan. Så imorgon har jag inga lektioner alls, skönt!
Kärleksvisan - Sarah Dawn Finer
Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.
För att jag älskar dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när du är svag.
För du betyder allting för mig.
Var inte rädd, Jag går bredvid dig.
Nu är jag din, och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.
För att jag älskar dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när du är svag.
För du betyder allting för mig.
Ja jag ska älska dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig.
För du betyder allt för mig.
7 Februari 2011
Hejsan!
Det var ett tag sedan jag skrev, men här kommer ett litet inlägg. Som jag sagt innan, så har jag varit i Egypten i en vecka. Jag kom hem förra söndagen den 30 Januari. Det var mycket skönt att komma bort från skolan ett tag må jag säga. Allt var jätte bra där fint väder varje dag! Det lilla problemeet var ju alla oroligheter i Kairo. Vi märkte inte av något av det förän de sista dagarna. Då gick det nämligen inte att ta ut några pengar, eller det fanns ett ställe och det var på hotellet och vi orkade inte springa fram och tillbaka mellan stan och hotellet hela tiden.
Hahaha, här ska jag dela med mig av en rolig upplevelse från Egypten!
Jag, mamma och mina systrar blev inbjudna av en parfymsäljare. Han skulle läsa vår aura och på så sätt hitta den parfym som passade just oss. Han började med mamma, han höll i hennes händer och kollade på dom. Och sedan luktade han på hennes arm och nästan i samma sekund så frågade han mamma '' What's your name?'' och mamma sa någon hundradels sekund efter ''Koskit'' (Hon mena att det luktade koskit om hennes arm.) Hahah, Och den här stackars araben sa ''Oh, nice name, Mrs. Koskit.'' Haha, och vi alla fyra börja skratta och stackarn förstod ju inte vad vi skratta åt. Haha, kul var det!
I helgen var jag, Malin, Jossan och Viktor på krogen. Mycket trevligt tyckte jag. Träffade många gamla vänner, det var så himla roligt att träffa folk. Jag och Malin hade väldig tur, eftersom Kalle var ute och att han körde, så han körde hos till Malin. Skönt att slippa ta bussen. Min röst försvann nästan på en gång och nu är jag sjuk, hostar som en tok. Kanske blir det krogen i helgen igen eftersom många från Jölla ska ut då, men vem vet.
Hej då!
